Texas är en Sphynx, grå och född 2011. En spelevink och spjuver utan dess like. Han höll mig verkligen sysselsatt och då menar jag SYSSELSATT. Men det var ett kärt besvär. Denna aktiva, sociala och intelligenta kattkille lämnade djupa spår i mitt hjärta.
När jag kom ner på morgonen för att starta upp dagens första städning, så visste jag aldrig hur Texas rum skulle se ut. Jag kan nästan känna hur han tänkte. ”Undrar om inte kattlådan skulle passa bättre i andra hörnet?”, ”Hur sprider jag ut sanden över golvet mest effektivt?”, ”Tror att filten i transportburen skulle funka bra nedstoppad i kattlådan, det blir så mjukt och skönt då.” eller ”Vattenskålen är egentligen en swimmingpool för katter och bör behandlas som en sådan.”. Många glada skratt blev det och Texas tog inte illa upp. Och jag städade som en besatt.
Texas social sida visade sig genom att han egentligen ville att jag skulle ägna mig åt honom helst 24 timmar om dygnet. Nu var det kanske önskvärt men inte möjligt och jag arbetade hårt för att ge honom den uppmärksamhet och kärlek han behövde och krävde. Tyvärr, tyckte Texas, så fanns det andra kattgäster som också hade rätt till både uppmärksamhet, gos, kel och annan behovstillfredsställelse, så ibland fick Texas vänta. Det tyckte han inte om. Och det visade han genom att berätta det för mig. Högljutt.
Varje gång Texas tittade in i mina ögon blev jag fullständigt övertygad om att han faktiskt såg mig. Alltså verkligen såg mig. Han gav mig ofta uppfordrande blickar som tydligt visade vad han ville. Om nu inte hans talande kroppsspråk redan hade övertygat mig, förstås.
Texas är en katt på miljonen och jag kommer aldrig att glömma honom. Vare sig när det gällde att städa efter honom eller att ge honom det han behövde. En underbar Sphynxkille med bokstavligt talat skinn på näsan och femtioelva rävar bakom varje öra. Jag hoppas att han kommer tillbaka. Han höll mig verkligen alert och på tårna.