Cleo är en helt underbar Brittiskt Korthårsdam, född 2008 med den vackra färgen lilasköldpadd, och vi lärde känna varandra ordentligt när hon var gäst hos oss. Eller ja, jag trodde att jag lärde känna henne men Cleo lät mig förstå att det bestämde hon. Det tog lång tid innan Cleo artigt lät mig klappa henne och ännu längre tid innan hon faktiskt såg fram emot det.
Uttrycket ”stiff upper lip” stämde verkligen på damen Cleo. Hennes uppsyn var både amper och tilltalande på samma gång. När jag önskade henne god morgon eller på annat sätt tilltalade henne, så såg hon lika förvånad ut varje gång. Förvånad över att jag faktiskt vågade tilltala henne, denna kungligt brittiska dam. Hon blängde ibland misstänksamt på mig, precis som om hon i sitt söta lilla huvud tänkte; ”Men är den människan kvar här än?”.
För Cleo dög inget annat än riktig tonfisk och hennes egen torrmat. Jag vet inte hur många olika sorters läckerbitar jag erbjöd henne men hon ratade dem alla. Visst luktade hon artigt och försiktigt på det jag erbjöd men hennes min visade varje gång att det lika gärna kunde ha varit råttgift. Hennes minspel och kroppsspråk var helt obetalbart, jag fick vända mig om och fnissa, så att hon inte skulle se att jag skrattade. Men vänta nu, sa jag att jag vände mig om? Det är ju bara en katt? Hm, Cleo är inte bara en katt, det förstod jag ganska snabbt.
Trots att Cleo gästade oss länge, så var det först mot slutet som hon blev lite vänligare inställd. Precis som en kunglighet kan bli mot sitt tjänstefolk. För det var oerhört tydligt att jag var just tjänstefolk. Fast är inte alla kattägare, förlåt kattägda människor, det egentligen? Vi servar våra katter med det de tycker om och vill ha. I nåder kan vi sedan få kela lite med dem. På deras villkor och exakt så många sekunder eller minuter de tillåter.
Underbara personliga Cleo kommer att stanna kvar i mitt minne resten av livet. Hon gjorde ett stort intryck på mig, även om jag troligen inte gjorde ett lika stort intryck på henne, och hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Enligt Cleo säkert en ödmjuk liten obetydlig plats, förvisso, men där är hon verkligen fastlimmad. För evigt.